Har ju som ni vet hittat mitt värsting spår som jag trodde skulle bli min räddning till lidingöloppet istället för att bara springa på asfalt o små backar. Var där idag och skulle prova på lite backträning, skulle springa i backen som var lite drygt 200 meter åtta gånger var tanken. Dom första tre gick okej men sög duktigt i låren, började fundera på om sex gånger räcker. Så sprang jag ytterligare två och kände att det får nog bli åtta ändå. Sprang min sjätte och sjunde gång med lite lägre tempo för att köra min åttonde så hårt jag bara kunde sen jogga hemåt. Efter den sjunde gången gick jag hela backen ner för att jag tänkte bara vända på botten springa upp vända jogga ner och hem. Det är då det händer, hör ett prasslande till vänster om mig kollar dit och ser en orm. En liten svart snok eller liknande... spelar i varje fall ingen roll för mig. Lägger benen på ryggen och ryser i hela kroppen innan jag kommer ut på en cykelbana som ska ta mig hem. Fick höra av min kusin igår att det finns mycket orm i den här skogen och han har ungefär samma inställning till orm som mig. Var kanske lite extra nojjig när jag gick dit idag och så skulle jag självklart se en liten skitorm. Hur ska jag nu våga mig tillbaka till den där skogen och springa?

  Backträningen gick väl okej tror jag. Sprang runt minuten varje gång och vilade i 2 till 2.30 min. Ikväll blir det ryggen på gymmet sen jobb imorgon så då får kroppen vila lite. Tack för mig.